Hejhej. Igår hände det något läskigt, jag skulle åka och hälsa på mamma i gnarp med bilen. Och när jag kör på E4 på 70 sträckan så ser jag en taxi som gör en U-sväng rakt över vägen och hamnar mitt framför mig på en millesekund och jag trampar på bromsen men stormar rakt in i taxin ändå. Det enda jag hinner tänka är: "JÄVLA IDIOT!" och "Det här kommer att göra ont!"    KRASCH!
Nästa sekund sitter jag intryckt i ratten i bilen och ser taxin jättelångt framför mig. Jag försöker ta mig ut ur bilen, men dörren går inte att öppna så jag får sparka upp den. Kliver ur och tänker att jag bara ska gå och kolla att taxichauffren inte skadade sig och sen åka vidare till mamma. Men då ser jag hur min bil ser ut, totalkvaddad! Halva huven är borta, mosad! Bildedlar ligger över hela vägbanan, bromsspår som visar att jag måste ha tagit ett varv runt med min bil efter smällen. Sätter mig på asfalten, andas! Taxigubben kommer och frågar hur det är med mig och vi går och sätter oss i hans bil som har fått en rejäl buckla på högersidan. Han säger på en gång att allt var hans fel och att jag inte hade gjort fel, men jag skämdes ändå. Han säger att jag borde ringa mamma eller pappa, så jag ringer mamma eftersom det var till henne jag var påväg och berättar att jag har kockat, lungt och sansat.

Jag och taxigubben sitter i hans bil i kanske 5 min innan en bil stannar för att se hur det var med oss. Han fågade vem som suttit i den röda bilen och sa att den måste till akuten, jag blir rädd!
Han ringer efter ambulans, brandkår, polis och bärgare som var där på högst 3 min. Jag hör ambulans-sirenerna, blir ännu räddare!

Massa ambulans- och brandkårkillar kollar på mig och frågar frågor och säger att jag inte får röra mig. Och efter ett tag har dom fått ut mig ur bilen och med tiden känner jag mer och mer att det gör ont i nacken, ryggen och benen. Dom bär mig på bår in i ambulansen och vi far till akuten. Mamma är med.

In i ett rum där det står 10 pers och glor på mig! De klipper upp kläderna, trycker in massa nålar i armen, tar mitt blod och ger mig syrgas. Sen skickar dom mig till röntgen och hit och dit men tillslut får jag ett rum där jag och mamma kunde sova några timmar, klockan var ca. 01.30 när vi fick rummet och de väckte mig för att kolla tempern kl. 05.30. Inte så mycket sömn allså!

Läkare kom in en efter en på morgonen och sa att allt hade sett bra ut och att jag snart skulle få åka hem.
TACK GUD!

Så jag åker hem till mamsen med en nacke som vill döda mig, men jag är glad ändå!





Bilen blev ju dock helt kaputt så den ska skrotas tyvär.. :( Min lilla Rödis som jag fick av pappa och några till i födelsedags- och studentpresent i början av juni.  
R.i.p. Rödis
Nu ska jag vila nacken från datorn!